Att bli som en i personalen

Viktoria Mrebt kände sig först lite tveksam till VFU-placeringen på en geriatrisk avdelning. Men det visade sig bli en riktig lyckoträff. På geriatriken hamnar personer med alla möjliga åkommor och Viktoria fick därför träna på i princip allt en sjuksköterska gör.

Hej Viktoria, var någonstans utförde du din verksamhetsförlagda utbildning (VFU)?

– Jag blev placerad på en geriatrisk avdelning vid Stockholms Sjukhem i Bromma under sju veckor. Ska jag vara helt ärlig blev jag först lite besviken då flera av mina klasskamrater hade hamnat på lite ”häftigare” vårdinrättningar. Men med facit i hand kan jag inte vara mer nöjd med min placering.

Hur kommer det sig? Vad fick du göra?

– Eftersom personer med alla möjliga åkommor hamnar på geriatriken fick jag träna på i princip allt en sjuksköterska gör. Jag fick bland annat utföra mycket medicintekniskt arbete med blodtransfusioner, sätta in infarter, ge syrgasbehandling samt utföra omvårdnadsåtgärder efter jag gjort riskbedömningar. Det var även massor av inskrivningar och utskrivningar. Jag fick arbeta nära fysioterapeuter, arbetsterapeuter, undersköterskor, samordnare och läkare vilket gjorde att jag förstod sjuksköterskans roll mer och mer. En annan sak jag gjorde väldigt mycket var att journalföra. Jag hade ju hört att sjuksköterskor gör det men nu förstod jag ju verkligen innebörden av det.

Vad var det bästa med din VFU?

– Det bästa var att den var så lång. Under sju veckor hinner du göra allt och lite till. Du hinner bli självgående och får verkligen möjlighet att använda all teori du lärt dig i praktiken. Jag gick från att känna mig överväldigad av allt nytt till att bli som en extrapersonal. Det var verkligen en liten egoboost! Jag blev också erbjuden sommarjobb som undersköterska vilket jag tackade ja till. 

Vad var det svåraste? 

– Det var att med mask och visir försöka göra varje möte personligt. Jag kände att lite av kommunikationen ”försvann” när patienten inte kunde se mitt leende när jag hälsade eller mitt ansiktsuttryck när jag visade sympati för något tråkigt som hänt. Men när pandemin är över kommer vi att vara superduktiga på att kommunicera! Vi har ju lärt oss tala mer med ögon och kroppsspråk.

Vad var det viktigaste du lärde dig?

– Att även sjuksköterskor som arbetat i över 20 år befinner sig i en lärandeprocess varje dag. Jag såg hur de sökte upp information när de inte var helt säkra på något. De kunde läsa sig till det eller ta hjälp av kollegor. Det är viktigt att veta då det kan kännas lite överväldigande att sjuksköterskestudenter ska lära sig ”allt” på tre år. Efter utbildningen kommer du inte att kunna allt och det är okej. Det viktiga är att du vet var du ska hämta informationen. 

Har du något roligt VFU-minne som du kan berätta om?  

– Jag arbetade väldigt nära en patient som behövde mycket medicinteknisk omvårdnad. Hon var noga med att berätta hur nöjd hon var med vården vilket var roligt att höra. Under ett arbetspass mot slutet av min VFU ställde hon en fråga jag inte var helt säker på. Jag sa att jag skulle höra med sjuksköterskan. Då jag fick svaret: ”Sjuksköterskan? Men vad är du då?” Jag hade presenterat mig som student i början men det hade hon glömt och tagit för givet att jag var färdig sjuksköterska!  

Vilka råd vill du ge till framtida ­studenter som ska ut på VFU?  

– Våga fråga när du väl är ute och jobbar! Du är där för att lära dig, det är nu du har marginal att göra lite fel. Är du i likhet med mig sjukt nervös innan din VFU är ett tips att googla vårdinrättningen du blivit placerad på. Läs på om avdelningarna så får du en mer nyanserad bild kring var du ska vara. Det som gör en nervös är ofta det som känns främmande, så försök att bekanta dig med miljön. Ett sista tips, som kanske låter klyschigt men som faktiskt hjälpte mig, är att försöka ha kul och göra sitt bästa. Då får du ut det mesta av din placering!  

Namn: Viktoria Mrebt 
Ålder: 24
Gör: Sjuksköterskestudent vid Röda Korsets högskola

Mer information

• Läs mer om VFU