Utmanande fruset liv för asylsökande
Den ökande migrationen och dess påverkan på samhället i stort, men också dess följdverkningar på hälsan för den enskilde individen, är stora utmaningar för dagens samhälle. En ny forskningsstudie visar att asylsökande upplever situationen som mycket utmanande, som att de lever ett fruset liv.
Särskilt utsatt situation
Människor som tvingats fly sitt land har en ökad risk för ohälsa generellt, men också en särskild risk för att utveckla psykisk ohälsa. Utöver det visar forskningen att asylsökande verkar vara i en särskilt utsatt situation på grund av den osäkerhet som en asylprocess innebär, med ökade risker för psykisk ohälsa. Riskerna och ohälsan varierar inom gruppen beroende på de individuella omständigheterna och det finns studier som lyfter fram att asylsökande som bor på så kallade kollektiva boenden, alltså anläggningsboende eller flyktingförläggningar har det särskilt utmanande.
– I Sverige bor cirka 40% av de asylsökande i boende som tillhandahållits av Migrationsverket och om man inte kommit till Sverige som familj betyder det oftast att man delar boende med människor som man inte känner under varierande tidsperioder, många gånger flera år. På ett anläggningsboende i Migrationsverkets regi delar oftast 2–6 personer sovrum man samt delar kök och badrum med ett större antal personer, berättar Charlotta van Eggermont Arwidson, doktorand vid Röda Korsets Högskola.
Studie med asylsökande på anläggningsboenden i Sverige
För att synliggöra hur asylsökande på flyktingförläggningar upplever det i Sverige har en studie genomförts där 14 asylsökande med olika bakgrunder har intervjuats och fått berätta om sina erfarenheter. De asylsökande rekryterades med hjälp av frivilliga inom Svenska Röda Korset verksamma på olika anläggningsboenden i Sverige. Studien “Living a frozen life: a qualitative study on asylum seekers’ experiences and care practices at accommodation centers in Sweden” visar att de asylsökande upplever situationen som mycket utmanande. Den karaktäriserades av lång väntan på besked i sitt asylärende, begränsade resurser, både ekonomiska och sociala, samt oftast också en geografisk isolering i relation till det övriga samhället.
"Livet frös fast och stannade av under asylprocessen"
– En av deltagarna beskrev det som att han upplevde det som att livet frös fast och stannade av under asylprocessen, vilket gjorde att man som asylsökande kändes sig maktlös och med lite kontroll över sitt liv. De fjorton asylsökande beskrev också att detta ”frusna liv” var förenat med mycket oro och ständigt ältande, vilket upplevdes bidra till en nedåtgående spiral när det gällde både den fysiska och psykiska hälsan, säger Charlotta van Eggermont Arwidson, en av forskarna bakom studien.
Resultatet pekar mot vikten av att jobba för snabba asylprocesser där människor inte behöver vänta flera år för att få besked om att de får stanna eller inte och att vi måste förstå de asylsökandes situation utifrån ett brett perspektiv.
– Det är lätt att lite förenklat tänka att det är det som flyktingar bär med sig från sina hemländer i form av erfarenheter av krig och konflikt eller farliga flyktvägar som är det som påverkar den psykiska hälsa, medan den här studien visar att det är lika mycket situationen i till exempel Sverige, av osäkerhet och begränsade resurser, som påverkar hälsan. Den här insikten är av stor betydelse när man ska utforma åtgärder för att främja hälsa och förebygga ohälsa hos asylsökande och betyder att åtgärderna, utöver individuella behandlingsalternativ, även måste inkludera främjande av en stödjande miljö och en minskning av stressande faktorer i det dagliga livet på till exempel anläggningsboenden i Sverige, säger Charlotta van Eggermont Arwidson.
Omsorg för andra
Ett annat viktigt resultat som studien kom fram till var att trots att deltagarna gav uttryck för stort personligt lidande så visade många av berättelserna på en stor omsorg för andra asylsökande boende på anläggningsboendet. Flera av deltagarna beskrev en oro för hur andra på boendet mådde och hur de lärt sig att förstå tecknen som tyder på att någon av de andra boende inte mår bra som att de isolerar sig på sitt rum och blir mindre sociala. Detta i sin tur beskrevs generera olika omsorgshandlingar såsom sociala aktiviteter, försök till att engagera andra i fysisk aktivitet eller att erbjuda sitt kamratskap och sällskap.
– Det här är ett viktigt resultat som synliggör att asylsökande inte endast är offer för situationen utan även kan visa på egen styrka och aktörskap trots en svår personlig situation, menar Charlotta van Eggermont Arwidson.
När åtgärder utformas för att främja hälsa hos asylsökande så måste det göras tillsammans med gruppen och bygga på erfarenheter och egna resurser inom gruppen själv. På så sätt främjas välmående på ett långsiktigt hållbart sätt samt ett sätt som stärker egenmakten hos gruppen framhåller studien.
Mer information
Kontakt
Forskningsnyheter
