Axel Engström reste i termin 5 på sjuksköterskeprogrammet till Kolandoto Hospital i Tanzania för två veckors fältstudie under vårterminen 2025.
”Det var en upplevelse att testa på att leva och bo i deras miljö, och vi blev väldigt välkomnade.”
Hur kom det sig att du började på Sjuksköterskeprogrammet?
Jag är undersköterska sedan tidigare och ville ta steget vidare till att bli sjuksköterska. Mamma är också sjuksköterska, och farmor och mamma har alltid sagt att jag ska jobba med något som har med människor att göra. Jag har alltid älskat att jobba med människor, så yrket har alltid varit på agendan och blev ett självklart val.
Var gjorde du dina utlandsstudier?
Kolondanto District Hospital i nordvästra Tanzania.
Varför valde du att studera utomlands?
Dels för att jag ville se hur det skiljer sig från Sverige. Men också för att få mer perspektiv på andra delar av världen och testa på hur det är att leva och arbeta i deras skor. Det är en stor erfarenhet som man tar med sig hela livet.
Kan du berätta lite om din fältstudie i Kolandoto?
Jag och min reskamrat var på två veckors fältstudie och skulle observera hur sjuksköterskor arbetar. Vi valde att observera främst hur vården bedrivs med kroppsspråket eftersom vi hade svårt att förstå det verbala språket då det var mycket swahili. Vi skrev sedan en rapport om detta inom kursen Global nursing.
Har du några exempel på praktiska moment ni fick observera?
Främst ronder med läkare och sjuksköterskor, administrering av läkemedel både intravenöst och i tablettform. Jag fick även genomföra lite praktiska moment som att ge läkemedel intravenöst till ett barn, och vid operation fick vi byta om och stå bredvid operationssåret och observera på nära håll.
Väl på plats, hur kunde en vanlig dag se ut?
Dagarna började alltid i kyrkan kl. 07.30. Det var en halvtimme och det blev en fin och mysig start på dagen då vi bland annat sjöng psalmer. Efter det följde uppstartmöte om aktuella saker att göra och sen blev vi placerade på olika avdelningar varje dag. Operation, barnavdelning, geriatrik eller akutavdelning till exempel. Och där var vi med och observerade sjuksköterskorna och var med i deras arbete.
Hur var det att bo i Kolandoto?
Det var en väldigt liten by och vi bodde tre minuter från sjukhuset. De flesta som jobbar på sjukhuset bor runt sjukhuset. Det var en upplevelse att testa på att leva och bo i deras miljö, och vi blev väldigt välkomnade. Vi bodde i ett hus som hade ett kök med gasolspis, två sovrum och vardagsrum med två skinnsoffor och ett kylskåp, vilket var skönt att hålla vattnet kallt i. Vi hade en toalett och dusch som fungerade så vi kunde ta en vanlig dusch. Vi fick frukost och lunch på sjukhuset av en som lagade mat och det var kul att få testa på deras mat. Middagarna lagda vi själva i vårt hus.
Vilka var de största skillnaderna som du upplevde mot att jobba med vård i Sverige?
Dels omvårdnadsbiten, att det är anhöriga som sköter omvårdnaden i stället för sjukhuspersonal. Och sen att all vård kostar, omvårdnad och läkemedel, vilket är skillnad jämfört med i Sverige.
Vilken var den största utmaningen?
Språkbarriären, att förstå språket eftersom de flesta pratade swahili och vi kunde bara några fraser. Vårdpersonalen kunde engelska men pratade mycket swahili sinsemellan. En del patienter kunde engelska och svarade oss om vi pratade engelska med dem, men sjuksköterskan pratade med patienterna på swahili och förklarade sedan för oss.
Vad var mest inspirerande?
Att leva i miljön de lever och se att alla är så glada, snälla och trevliga. Vårdpersonalen är fantastiskt duktiga vilket inspirerade mig mycket. Sen var det en väldigt fin arbetsmiljö med alla gångar mellan salar som ligger utomhus. Man får mer frisk luft och blir piggare av grönområdena som finns utanför.
Hur var studentlivet på plats?
Det fanns ett college för sjuksköterskor och läkare som pluggar i Kolandoto och de bodde i ett studenthus. Vi fick veta av en student hur studentlivet ser ut och att de är tajta de som pluggar och har till exempel körsång och tvättar kläder tillsammans. Vi brukade se stora samlingar utanför vårt boende där de satt och sjöng vid ett ängsområde.
Vad tar du främst med dig från din fältstudie?
Jag fick en stor inblick i hur kulturer fungerar och att det är bra att tänka på det i Sverige, att det finns många olika sätt att vårda människor inom olika kulturer och att man ska göra detta på ett värdigt och bra sätt. Att acceptera att alla är olika och man måste ta hänsyn till det.
Har du några tips till någon som funderar på att åka iväg för utlandsstudier?
Att verkligen ta chansen om man kan och vill, för att det ger så mycket erfarenhet. Kan kännas läskigt i början men man blir väl omhändertagen och får mycket information innan man åker, och man kan alltid vända sig till Röda Korsets Högskola om det skulle hända något. Vi hade tät kontakt med högskolan och med kontaktperson på plats också, vilket kändes tryggt. Det är även bra att läsa på om landets kultur och hur landet fungerar, till exempel vilken valuta man ska använda. Det hjälpte oss mycket.
Är det något annat du vill lägga till?
Får man chansen ska man verkligen passa på. Det är upplevelser och en erfarenhet för livet!
Namn: Axel Engström
Ålder: 21 år
Gör (nu): Pluggar termin 6 höstterminen 2025.
