Jasin Rossi var på internationellt utbyte i termin 5 på sjuksköterskeprogrammet till Japanese Red Cross College of Nursing i Tokyo, Japan, för två veckors fältstudier inom kursen Global Nursing.
”Jag tar med mig många nya minnen, en ökad uppskattning och starkare intresse för global omvårdnad”
Hur kom det sig att du började på Sjuksköterskeprogrammet?
Jag har alltid haft ett intresse för att jobba inom vården sen jag var yngre. Viljan att hjälpa andra blev ännu starkare efter covid-19-pandemin och jag ville verkligen vara en del av teamet som hjälpte till.
Var gjorde du dina utlandsstudier?
Jag gjorde mina utlandsstudier i Tokyo, Japan. Studierna utfördes inom Japanese Red Cross College of Nursing samt på två olika sjukhus i närområdet.
Varför valde du att studera utomlands?
Jag har ett starkt intresse för hur sjukvård fungerar i andra delar av världen. Det finns många åsikter gällande svensk sjukvård idag och jag ville därför lära mig hur dem jobbar i andra länder och samtidigt jämföra det med vårt arbetssätt här hemma.
Kan du berätta lite om din fältstudie i Japan?
Syftet med studierna var att få observera den japanska sjuksköterskeutbildningen samt sjukvården. Under två veckor fick vi besöka olika avdelningar som intensivvård, akutsjukvård, operation och olika pediatriska avdelningar. Där fick vi möjlighet att ställa frågor, ta foton på lokalerna och anteckna ner information. Vi fick även besöka japanska Röda Korsets högkvarter där vi fick lära oss om hur dem arbetar med naturkatastrofer, såsom jordbävningar, då dessa är vanliga i Japan.
Har du några andra exempel på praktiska moment ni fick genomföra?
Då vi inte hade VFU fick vi inte utföra några praktiska moment utan endast observera. Vid vissa tillfällen fick vi testa deras avancerade KTC prylar. Exempelvis kunde man auskultera olika lungsjukdomar med hjälp av en docka.
Väl på plats, hur kunde en vanlig dag se ut?
Vanligtvis började dagarna 09:00, med en kort promenad på runt 10 minuter var man framme i skolan från hotellet. Vid 09:00 skulle man vara ombytt och redo samt ha checkat av en lista med olika symptom. Man behövde vara helt symptomfri för att få vara med på kliniska besök och därför fick man också en termometer som man var tvungen att använda varje morgon. Mellan 09:00–12:00 tiden hade vi själva kliniska besöket där vi fick en guidad tur på avdelningen samt tid för att ställa frågor på slutet. Guiden som vi hade med oss översatte också allt från japanska till engelska för att underlätta kommunikationen. Vid 12:00 tiden gick vi tillbaka till skolan och bytte om till våra privata kläder och åt lunch i skolans matsal. Matsalen hade ett väldigt bra utbud till rimligt pris. Efter en timmes lunch hade vi självstudier där vi fick möjligheten att självständigt arbeta med vår gemensamma uppgift inom kursen Global Nursing. Vi brukade sitta och plugga i skolan fram till 16:00 tiden. Senare på kvällen fick vi fritid, då vi kunde ägna oss åt egna aktiviteter.
Hur var det att bo i APA hotel i Tokyo?
Det var väldigt bra. Läget var perfekt då det var väldigt centralt, nära skolan och tunnelbanan. På själva rummen fick man allt man behövde och det var rent. Det enda som saknades var möjlighet att laga mat samt tillgång till en tvättmaskin. Men detta var inga större problem då det fanns vattenkokare och kylskåp i rummet, samt en tvättstuga 10 minuter bort från hotellet.
Vad var mest inspirerande. Vad har du lärt dig?
Det som var mest inspirerande var att få uppleva den japanska artigheten och sätt att visa respekt. Bemötandet som sjuksköterskorna hade mot både patienter och kollegor var utmärkt. Samt att det var ordning och reda i princip inom alla områden. Detta är verkligen något som man kan ta lärdom av.
Vilka var de största skillnaderna som du upplevde mot att jobba med vård i Sverige?
Jag upplevde flera skillnader jämfört med sjukvården i Sverige. Den största var den verksamhetsförlagda utbildningen i Japan. Sjuksköterskestudenterna där får i princip endast observera och inte själva öva på olika kliniska moment som injektioner, venprovtagning eller läkemedelsadministrering på patienter. I Sverige är vi studenter mer självständiga och får öva väldigt fritt. Inom japanska sjukhus är det också mer strikt och både vårdpersonal och patienter måste bära skyddsmask hela tiden. Vårdpersonalen har även en klädkod som innebär att tatueringar och piercingar inte får vara synliga samt att onaturliga hårfärger inte är tillåtna.
Vilken var den största utmaningen?
Jag upplevde inte många utmaningar. Den största utmaningen jag skulle säga var att ha disciplinen till att plugga under tiden vi var där. När man är i ett land som Japan vill man ut och utforska och hitta på så många aktiviteter som möjligt. Att planera in studierna var då lite utmanande.
Hur var studentlivet på plats?
Vi fick flera faddrar från den japanska skolan som visade oss runt i både skolan samt på stan. Vi fick en väldigt bra kontakt med dem och hittade på flera aktiviteter utanför skolan.
Vad tar du främst med dig från din fältstudie?
Jag tar med mig många nya minnen, en ökad uppskattning och starkare intresse för global omvårdnad.
Har du några tips till någon som funderar på att åka i väg för utlandsstudier?
Att förbereda med många presenter. Japansk gästfrihet är väldigt starkt, vilket betyder att vi fick många små presenter från i princip alla vi träffade. Det behöver inte alls vara dyra grejer, utan svenska souvenirer och godis skulle uppskattas väldigt mycket.
Jag skulle även starkt rekommendera att stanna där lite längre på egen hand efter studietiden, om det finns möjlighet till det. Två veckor är alldeles för kort tid i Japan, samt att det är en fantastisk upplevelse att besöka de andra städerna.
Namn: Jasin Rossi
Ålder: 24 år
Gör (nu): Börjar termin 6 vårterminen 2026
