Rådgivande kommitté

Filip Arnberg är docent i klinisk psykologi och legitimerad psykolog. Han är programdirektör vid Kunskapscentrum i psykotraumatologi vid Uppsala universitet och arbetar kliniskt inom den vuxenpsykiatriska öppenvården på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Filip disputerade 2012 på en avhandling om konsekvenser hos överlevande på lång sikt efter katastrofer och stora olyckor, och har varit aktiv inom fältet psykotraumatologi i 15 år. Han har publicerat över 50 vetenskapliga artiklar inom epidemiologi, bedömning och behandling, med kvantitativa och kvalitativa metoder. Filip är ordförande i Svenska föreningen för traumatisk stress, styrelsemedlem i European Society for Traumatic Stress Studies, har redaktörsuppdrag i flera vetenskapliga tidskrifter och har anlitats som sakkunnig inom Sverige och internationellt av myndigheter och organisationer.

Maria Bragesjö är doktor i medicinsk vetenskap, specialistpsykolog och trainer i prolonged exposure, med lång erfarenhet av behandling, undervisning och handledning om trauma och PTSD. Maria arbetar kliniskt vid Traumaprogrammet, Psykiatri Sydväst i Region Stockholm, där hon också är psykologiskt ledningsansvarig. Hon har varit med och skrivit det regionala vårdprogrammet för PTSD (RVPTSD) i Region Stockholm, och har därifrån erfarenhet av implementering, då hon under några år arbetade som projektledare för projektet Kunskapsspridning av RVPTSD, drivet av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen.

Maria undervisar och är kopplad till avdelningen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet, där hon forskar på tidiga insatser efter trauma och olika sätt att ge evidensbaserad psykologisk behandling för PTSD. Hon har ett tydligt engagemang för att öka medvetenheten i samhället kring trauma och dess konsekvenser och hur evidensbaserad bedömning och behandling kan ske, i synnerhet till sårbara grupper.

Gunilla Brodda Jansen är specialist i rehabiliteringsmedicin och smärta. Hon har tidigare arbetat som överläkare och verksamhetschef på Nordens mest framstående klinik för tortyrskadade flyktingar, dåvarande RCT Köpenhamn (nuvarande Dignity). Under sin tid där startade hon bland annat upp multimodal integrerad rehabilitering av PTSD, tortyr och smärta. Gunilla är tillbaka i Sverige sedan 2007, och har bland annat varit verksamhetschef för Smärtkliniken på Capio St Görans Sjukhus, där hon initierade ett multiprofessionellt rehabiliteringsprogram för tortyröverlevare i samarbete med Kris- och Traumacenter och Röda Korset center för torterade flyktingar i Stockholm. 

Gunilla har också fungerat som specialistsakkunnig för Område Smärta inom Region Stockholm och är Stockholm-Gotlands representant i SKR:s arbete för nationell kunskapsstyrning av smärtvården. 2019 författade hon Global Year Fact sheet “Chronic pain as a consequence of torture” för paraplyorganisationen International Association for the Study of Pain (IASP) och de senaste åren har hon bidragit till två läroböcker om trauma och migration, bland annat om tortyr och dess konsekvenser i kontexten rehabiliteringsmedicin. Gunilla är en van föreläsare och driver Painpodden med olika perspektiv på smärtupplevelsen och rehabilitering. 

De senaste åren har Gunilla fokuserat allt mer på forskning, bland annat via Forteprojektet ”Multimodal rehabilitering av utmattningssyndrom med fokus på funktionsökning och arbetsåtergång”. Hon har erfarenhet av att handleda doktorander och har haft flertalet opponent- och betygsnämndsuppdrag samt har varit vetenskaplig sekreterare för Svensk Förening för Rehabiliteringsmedicin. Idag är hon docent vid Karolinska Institutet samt utför konsultuppdrag inom rehabilitering, psykisk ohälsa och smärta.

Sabina Gušić är legitimerad psykolog sedan 2008 och fil dr i klinisk psykologi sedan 2017. Hennes kliniska och akademiska arbete har till stor del fokuserat på traumatisering till följd av krig, tortyr och organiserat våld. Sabinas kunskapsområde sträcker sig från forskning om, och psykiatriskt arbete med, komplext traumatiserade barn och vuxna till utvecklingsarbete med fokus på migration och hälsa. I det kliniska såväl som det akademiska arbetet fokuserar Sabina på att integrera flera perspektiv för att förstå konsekvenserna av krig och flykt. Dessa perspektiv involverar individpsykologiska faktorer såväl som sociala och ekonomiska sådana. Arbete med människor på flykt behöver genomsyras av ett traumamedvetet, intersektionellt och normkritiskt perspektiv. Både forskning och klinisk verksamhet behöver vara medvetna om de strukturer som upprätthåller orättvisor för att på allvar erbjuda god rehabilitering och relevant kunskap för utsatta människor.

Sabinas kliniska expertområden har specifikt varit dissociativa störningar och komplex PTSD. Utöver psykologisk behandling arbetar Sabina med att forska, undervisa och handleda inom områden som rör migration och trauma. På sin blogg ”Barn och trauma” har Sabina som ambition att tillgängliggöra forskning till de olika verksamheter som arbetar med traumatiserade barn.

Sabina är född i Banja Luka, Bosnien och Hercegovina, och har egen erfarenhet av krig och flykt vilket påminner henne om att allt arbete med utsatta människor, vare sig akademiskt eller kliniskt, behöver genomsyras av respekt för det personliga såväl som det politiska i den värld vi lever i.

Salah Haghgo vet hur det känns att befinna sig mitt i en kris som verkar omöjlig att ta sig ur. Tidigt i livet utsattes han för krig, tortyr och flykt. Han kom till Sverige från Kurdistan-Iran 1993 och bar krigsupplevelserna med sig – han utvecklade PTSD, komplex PTSD, och blev tillfälligt förlamad i båda fötterna. Han kämpade med traumabehandling på Röda Korsets behandlingscenter för torterade flyktingar och blev bättre, kunde gå igen. Och så, en ny livskris: En cancerdiagnos med prognosen att han hade sex månader kvar att leva.

Vid varje kris och motgång har Salah fokuserat på människans, som han säger, ”magiska motståndskraft”. Han är själv ett exempel på detta: Han har gjort en resa från nyanländ toalettstädare till ägare och VD för flera olika bolag, bland annat för ett internationellt telekommunikationsbolag med över 150 anställda. Från dödsbesked till frisk och mer levande än någonsin, och från förlamade fötter till att dagligen springa fem kilometer.

Sedan 12 år tillbaka coachar och föreläser Salah för vårdpersonal, myndigheter, skolor och andra som möter människor i kris, för att dela med sig av en kombination av erfarenheter och forskning. Han har också bland annat gjort en så kallad peerfilm för Region Stockholms Transkulturellt Centrum, för att sänka trösklarna för traumatiserade personer som, likt han själv en gång, behöver traumavård men upplever kontakt med psykiatri stigmatiserad.

Salah har gett PTSD, trauma och tortyr ett ansikte i Sverige, och han är en tydlig förespråkare för rätten till rehabilitering efter tortyr – en skyldighet Sverige förbundit sig till vid ratificeringen av FN:s konvention mot tortyr. Han brukar avsluta sina föreläsningar med att uppmana lyssnarna att hitta sätt att bidra till en vänligare värld, och säga att hans lärdom är att livets svårigheter är avsedda att göra oss bättre, inte bittra.

Pia Lif-Bimer är tandläkare, specialist i orofacial medicin. Hon arbetar med patienter som är tandvårdsrädda, personer med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning samt patienter som är i behov av ett särskilt kunnande och omhändertagande. Sedan 1996 samarbetar hon med Röda Korsets center för torterade flyktingar i Stockholm (numera Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade). Pia har arbetat på remiss därifrån och även gett tandvård som ett led i patienternas behandling på centret. Hon konstaterar att patienterna ofta har haft ett omfattande men inte sällan ouppmärksammat tandvårdsbehov.

Pia har tidigare utfört två projekt angående tandhälsa hos tortyrskadade, ”Tandhälsa hos torterade patienter relaterat till tidigare tortyrerfarenhet” respektive ”Tandvårdsbehandling av kvinnor som utsatts för sexuell tortyr”. Båda projekten genomfördes med hjälp av medel från Socialstyrelsen och innefattade bland annat kartläggning av tandhälsa, skapande av behandlingsrutiner samt behandling.

Pia föreläser också angående tortyrskador och tandvård och har bidragit och deltagit i utbildningsfilmer inom ämnesområdet. Hon har även deltagit i andras projekt med syfte att utveckla vården för tortyröverlevare, exempelvis Region Skånes projekt ”Dokumentation, identifiering och kunskap om tortyr”.

Rebecca Thorburn Stern är professor i folkrätt vid Uppsala universitet, där hon är verksam vid juridiska institutionen. Hon disputerade i folkrätt vid Uppsala universitet 2006 på en avhandling om folkrätt och barnkonventionen, om barns rätt till deltagande. Hon har tidigare bland annat arbetat som lektor i folkrätt vid Uppsala universitet, senior researcher vid Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt (Lunds universitet), forskare och projektledare på Svenska Röda Korset (projektet Ny utlänningslag under lupp), och jurist på Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar (Asylrättscentrum).

Rebeccas forskningsfält är mänskliga rättigheter, med särskilt fokus på barns rättigheter, asyl- och migrationsrätt samt relationen mellan nationell och internationell rätt. Hon har publicerat ett antal böcker, bokkapitel och vetenskapliga artiklar inom dessa områden. Den röda tråden i hennes forskning är individen som rättighetsbärare och intressekonflikter mellan stat och individ, i synnerhet när det gäller utsatta grupper som barn och människor på flykt. Rebecca är medgrundare och initiativtagare till det migrationsrättsliga forskningsnätverket Gothenburg Lund/Uppsala Migration Law Network, som är det största i sitt slag i Norden, och leder den migrationsrättsliga forskningsmiljön på juridiska institutionen, Uppsala universitet. Hon leder eller ingår i ett antal nationella och internationella forskningsprojekt inom områdena asylrätt och barns rättigheter och har varit expert i flera statliga utredningar om asylrätt och om barns rättigheter. Hon har erfarenhet som ledamot i flera råd och styrelser, som exempelvis Raoul Wallenberginstitutets styrelse, styrelsen för Institutet för Framtidsstudier och Migrationsverkets Etiska råd.

Björn är leg sjuksköterska och leg psykoterapeut, med inriktning mot barn och unga. Han har också en magisterexamen i pedagogik. Han har arbetat i många år inom sjukvården och barnskyddsteam med våldsutsatta barn.

Björn har i många år hållit utbildningar kring fysiskt våld mot barn, sexuella övergrepp på barn, våld i nära relation samt fysiskt våld mot spädbarn. Målgrupperna för utbildningarna har varit många: sjukvård, socialtjänst, rättsväsende, förskola och skola. Flera av utbildningarna har varit i Karolinska Institutets namn då, Björn varit knuten till institutionen för kvinnor och barns hälsa i många år. Just nu arrangerar han utbildningen ”Barn och trauma” vid institutionen. Hans forskartillhörighet finns också där, sedan han disputerade 2010 med en avhandling om våld mot de allra minsta barnen.

Björn har ansvarat för forskningsprojekt om stöd efter suicid och om unga med transerfarenhet. Han har skrivit flera böcker om trauma och våld mot barn, exempelvis ”Barn, unga och trauma: Att uppmärksamma, förstå och hjälpa”. Björn har blivit utnämnd till expert i två statliga utredningar – en som utredde återfallsrisk för män som slår partner i nära relation och möjligheter till rehabilitering, samt den utredning som ledde fram till den nya barnfridlagen.

Tidigare arbetade Björn på Barnafrid, nationellt centrum för kunskap om våld mot barn. Barnafrids huvuduppgift är att samla och sprida information till professioner som möter barn i sitt arbete. En av de sista uppdragen han hade där var skriva att en vetenskaplig kunskapsöversikt om försummelse. Nu arbetar Björn på Ericastiftelsen som studierektor och behandlare och han har även en egen psykoterapeutverksamhet där han möter utsatta barn och ungdomar.