Smärta och funktionsstörningar i käksystemet är vanliga och för att välja rätt behandling behöver man noggrant utreda den individuella patientens bakomliggande orsaker för att kunna sätta in rätt farmakologisk behandling när den behövs.
Två varianter av temporomandibulära dysfunktioner
Smärttillstånd i käklederna, tuggmusklerna, tänderna och de närliggande vävnaderna samt funktionsstörningar vid käkrörelser ryms inom samlingstermen temporomandibulär dysfunktion (TMD).
– Hälften av patienterna med tillståndet TMD rapporterar regelbunden användning av läkemedel. Trots detta finns det ingen konsensus eller något evidensbaserat stöd till läkare vid val mellan olika läkemedel, säger Maria Christidis, lektor och forskare vid Röda Korsets Högskola som har medverkat i studien.
Smärtsam TMD kan delas upp i två kategorier, dels TMD-M som innefattar obehag i tuggmusklerna (muskulärt ursprung), dels TMD-J som innefattar obehag i käklederna (artikulärt ursprung).
– I den systematiska granskning som genomfördes framkommer det att läkemedelsbehandling kan ses som ett komplement till standardbehandling vid TMD-M, samt att våtnåls-terapi med BFX-A, granisetron och PRP samt muskelavslappnande medel är de behandlingssätt som har visst vetenskapligt stöd. I de fall av temporomandibulära störningar av artikulärt ursprung (TMD-J) pekar bevisen till icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och glukokortikosteroider (för inflammatoriska förhållanden) samtidigt som det även här finns visst vetenskapligt stöd för hyaluronsyra och dextros, förklarar Maria Christidis.
Varje fall kräver förståelse för att behandlas
– De farmakologiska behandlingsmetoderna skiljer sig mellan TMD-M och TMD-J, vilket därmed lägger en stor vikt i att först försöka förstå varje patients individuella och multifaktoriella sjukdomsorsak för att sedan använda en mångfacetterad behandlingsstrategi, menar Maria Christidis.
