Vi använder kakor för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.

Läs mer om kakor

Maria Jirwe: ”Forskning är teamwork”

Vår forskning ska vara tydlig och relevant för våra utbildningar och de ska vara forskningsanknutna, berättar Maria Jirwe, professor i omvårdnad och ordförande i utbildnings- och forskningsnämnden vid Röda Korsets Högskola.
Vår forskning ska vara tydlig och relevant för våra utbildningar och de ska vara forskningsanknutna, berättar Maria Jirwe, professor i omvårdnad och ordförande i utbildnings- och forskningsnämnden vid Röda Korsets Högskola.
Publicerad: 19 maj 2022
Lästid: ca

Vid Röda Korsets Högskola ska vi vara ledande inom hälsovetenskap i ett globalt perspektiv, och forskningen bedrivs inom ett flertal fokusområden. Vår forskning ska vara tydlig och relevant för våra utbildningar och de ska vara forskningsanknutna, berättar Maria Jirwe, professor i omvårdnad och ordförande i utbildnings- och forskningsnämnden vid Röda Korsets Högskola.

– Vi behöver ha forskning som knyter an till våra utbildningar. Dels avseende våra pedagogiska metoder, dels att vi använder relevanta och aktuella forskningsartiklar inom ramen för våra utbildningar och då gärna från våra egna forskare, säger Maria Jirwe i den här artikeln som berättar mer om forskningen vid högskolan.

Men vad är egentligen forskning?

Forskning kan, enligt Maria Jirwe, kort beskrivas som en systematisk process, för att upptäcka ny kunskap och ökat vetande. Den går ut på att inhämta information, exempelvis genom intervjuer eller enkäter, analysera den, dra slutsatser och slutligen presentera den. Syftet med forskning är att generera ny kunskap utöver vad som redan är känt eller att sammanställa befintlig forskning.

Enligt Maria Jirwe blir dagens studenter väl medvetna om att forskarmöjligheten också finns som en framtida karriärväg, dels för att vetenskapliga artiklar används i undervisningen, dels eftersom många lärare vid högskolan har disputerat. När Maria Jirwe utexaminerades som sjuksköterska 1987 var forskande sjuksköterskor ovanligt och inget hon kände till. År 1990 hade hon vidareutbildat sig till specialistsjuksköterska inom intensivvård och jobbade under de kommande tio åren inom neonatal- och barnintensivvård. Därefter började hon jobba på och utbilda studenter vid Karolinska Institutet (KI).

– Jag har alltid varit en nyfiken person och när jag började på KI blev jag medveten om den forskning som bedrevs där och att det fanns sjuksköterskor som hade disputerat. Karolinska Institutet erbjöd en kurs inom mångkulturell omvårdnad och jag hade turen att också träffa en lektor som hade forskat inom det området och som dessutom sökte en forskningsassistent.

Det ena ledde till det andra. Maria Jirwe fick tjänsten som forskningsassistent. Lektorn fick i sin tur finansiering för sin forskning och Maria Jirwe registrerades som doktorand och skrev sedan sin avhandling i omvårdnad.

– Forskning är teamwork, säger Maria Jirwe. Visst kommer man långt med nyfikenhet, men det gäller också att hitta rätt personer som kan stötta och guida längs med vägen. Även om jag idag är professor så bedriver jag inte forskning ensam. Teamen runt de forskningsprojekt jag leder eller deltar i, är avgörande för att kunna bedriva forskning av hög kvalitet.

Vad krävs för att börja forska?

Grundläggande behörighet för att bli antagen som doktorand är en magisterexamen – en kandidatexamen räcker inte. Du behöver alltså gå antingen en specialistutbildning för sjuksköterskor likt de som erbjuds vid Röda Korsets Högskola, eller gå en mer teoretisk magisterutbildning inom omvårdnad. Påbyggnaden från kandidatexamen omfattar 60 högskolepoäng och av dessa ska minst 30 högskolepoäng vara inom omvårdnad. Utöver det ska du på magisternivå skriva ett examensarbete med fördjupning inom omvårdnad på 15 högskolepoäng.

Om du går en specialistsjuksköterskeutbildning vid Röda Korsets Högskola får du en skyddad yrkestitel och en magisterexamen samtidigt som kraven ovan uppfylls.

Att få en plats som doktorand

Nästa steg blir att hitta en doktorandplats. Enligt Maria Jirwe finns i princip enbart en formell väg:

– Alla lärosäten ska utannonsera sina doktorandtjänster – de ska finnas tillgängliga i öppen konkurrens. De ska dessutom vara fullfinansierade av den forskare som söker doktorander.

Ett tips, enligt Maria Jirwe, är helt enkelt att prenumerera på de doktorandtjänster som finns vid de lärosäten man är intresserad av och därefter söka platserna i hård konkurrens med andra. Med en doktorandtjänst så följer ett formulerat doktorandprojekt, och du kan därmed inte själv välja vad du vill forska om – även om ditt forskarintresse kanske inte ligger helt i linje med den utlysta doktorandtjänsten.

– Att över huvud taget få en doktorandplats, är ett svårt nålsöga att ta sig igenom. Dessutom är det krävande att vara doktorand även om man har handledare som guidar en genom forskarutbildningen. Att gå från magisternivå till forskarnivå är också ett stort steg: man måste förstå alla val man gör och vetenskapligt kunna motivera dem så att resultatet inte ifrågasätts. Slutprodukten är själva disputationen då man försvarar sin avhandling, berättar Maria Jirwe.

För forskning som involverar människor måste ofta ett etiskt tillstånd finnas på plats innan det ens går att söka medel. Vilka är de etiska frågeställningarna och hur kan dessa formuleras? Detta är en process i sig som tar mycket tid men är en jätteviktig del i planeringen av själva forskningen.

Fyra års forskning går snabbt

Ponera att du har fått ditt etiska tillstånd och att du efter fyra års forskning har tillräckligt med material för en avhandling. Går det att disputera då?

– Nej, det räcker inte. När du ansöker hos disputationskommittén om att få disputera så krävs på exempelvis Karolinska Institutet att minst två av dina artiklar ska ha blivit publicerade i eller accepterade av vetenskapliga tidskrifter. Om du inte blir publicerad kan du alltså inte disputera. Utöver det ska du också ha genomfört forskarutbildningskurser. Därefter bedömer betygsnämnden som ska examinera dig under disputationsakten, om de anser att dina artiklar och opublicerade manus som ska ingå i avhandlingen håller en tillräckligt bra och hög kvalitet, berättar Maria Jirwe.

Samtidigt görs årliga uppföljningar med studierektor där man tittar på progressen. Ett halvtidsseminarium ska genomföras efter halva forskarutbildningen där betygsnämnden som ofta består av tre externa forskare granskar vad doktoranden har gjort så långt, men också kvaliteten på det som är skrivet liksom vilka studier som ska ingå i avhandlingen. Betygsnämnden vid halvtidsseminariet kan därigenom guida och ge råd till doktoranden och handledarna under tiden fram till disputationen.

Tiden för ett forskningsprojekt är fyra år på heltid. Det kan tyckas som oändligt med tid, men kan ändå bli stressigt eftersom det är mycket som ingår – bland annat en forskarutbildningskurs eller kurser motsvarande 30 högskolepoäng – men poängantalet kan variera beroende på vid vilket universitet du genomför sin forskarutbildning. Dessutom kan mycket hända längs vägen som är omöjligt att förutspå, som exempelvis en covidpandemi.

Detsamma gäller för disputationen som du ska ansöka om en viss tid innan du ska disputera. Disputationskommittén och betygsnämnden ska först försäkra sig om att all formalia är uppnådd och att materialet håller den kvalitet som krävs. När detta är klart färdigställer du din  ”kappa”, ramberättelsen som binder ihop avhandlingens olika delstudier. Först nu kan du lämna avhandlingen till tryckeriet och förbereda dig på att försvara den.

Vi samarbetar med andra lärosäten

Röda Korsets Högskola har inget eget examenstillstånd för forskarutbildning. Högskolans doktorander är i stället registrerade vid ett annat lärosäte.

– Om vi ska ansöka om examensrätt för forskarutbildning måste vi kunna erbjuda forskarutbildningskurser vid vårt lärosäte, vilket vi inte har möjlighet till idag. I stället ligger nu vårt fokus på att formalisera samarbeten med andra, berättar Maria Jirwe.

Vid Röda Korsets Högskola vill vi hitta forskningssamarbeten där våra medarbetare får vara huvudhandledare för doktorander. Ofta är detta inte möjligt idag eftersom många lärosäten kräver att huvudhandledaren är anställd vid det lärosäte där doktoranden genomför sin forskarutbildning. Vi vill också att våra medarbetare ska kunna ges möjlighet att undervisa i forskarutbildningskurser – i sig en meritmöjlighet för att en lektor ska kunna bli docent och professor.

Mer information