”Praktiken i London passade mig perfekt!”

Inte aktuellt för utbyte i nuläget.

Johanna Eberhardt gjorde ett Erasmus-utbyte till London. Tempot var högt med långa arbetsdagar. Men samtidigt oerhört lärorikt, tycker Johanna.

Kan du berätta lite kort om dig själv och varför du valde Röda Korsets Högskola?

– Jag började min sjuksköterskeutbildning hösten 2017. Jag valde Röda Korsets Högskola med anledning av skolans goda rykte och globala profil. Idag jobbar jag på en canceravdelning vid Nya Karolinska Solna. Trots den ökade press den nuvarande pandemin innebär älskar jag mitt yrke. 

I slutet av utbildningen åkte du till London. Vill du berätta mer om det?

– Under min femte termin gjorde jag ett Erasmus-utbyte med praktik inom akutsjukvård och primärvård, men även viss tid på värdlärosätet. Utbytet skedde via Middlesex University i norra London. Att jag valde just London beror på att jag har bott där tidigare. Nu såg jag en chans att kombinera min kärlek till staden med min utbildning. Samtidigt som jag kunde få ett nytt perspektiv på sjuksköterskeyrket och vården. 

Väl på plats, hur kunde en vanlig dag se ut?

– Min tid i London började med en fem veckor lång praktik på North Middlesex Hospital Accident and Emergency. Det är en intensiv-akutmottagning som tar emot omkring 700 personer per dag. Passen är 12,5 timmar – vilket kändes helt omöjligt långt i början! Man jobbar alltså 7.30–20.00 eller 19.30–8.00. 

– Därefter följde fem veckor tillsammans med distriktssjuksköterskor på Lordship Lane Primary Care Centre. Det kändes nästan som semester efter de långa passen på akuten. Vi möttes vid 8-tiden på morgonen när koordinatorn delade ut en rutt till varje sjuksköterska. Varje rutt involverade cirka 10–12 patienter. Sedan bar det av ut till dessa patienter. De flesta sjuksköterskor tog sig runt i bil, men det fanns även någon som cyklade, en annan som promenerade och andra åkte buss. Hembesöken handlade främst om diabetesvård, läkemedel och såromläggningar. Dagen avslutades sedan vid 15–16-tiden. 

– Min utbytesgrupp, som även bestod av sjuksköterskestudenter från Danmark, Finland, Portugal och Spanien, träffades också på universitetet varannan vecka. Då hade vi så kallade ”reflection sessions” där vi diskuterade våra erfarenheter utifrån vissa teman och ämnen.

Vilka var de största utmaningarna? Vad var mest inspirerande?

– Tiden på akuten var utmanande på grund av det höga tempot och de långa dagarna. Men även att vänja sig vid ett nytt medicinskt språk. Som de flesta svenskar besitter jag goda kunskaper i engelska men den medicinska terminologin är nog ganska outforskad för de flesta. När tempot är högt på akuten har du ett stort eget ansvar att ”hänga på”, vilket också var utmanande under så långa pass. 

– Staden i sig självt finner jag otroligt inspirerande, det finns så mycket att se och upptäcka i London. Det var även inspirerande och intressant att träffa sjuksköterskestudenter från andra länder och diskutera likheter och skillnader.   

Vilka är de största skillnaderna mot att jobba med vård i Sverige? 

– Generellt kändes vården i London omodern i jämförelse med Sverige. Både akuten och primärvården använde pappersjournaler, vilket dels innebär att vissa journaler var oläsliga men också att dessa ofta var på vift på akuten. 

– En annan stor skillnad var också att studenterna i Storbritannien inte får ta blodprover, sätta perifer venkateter eller koppla dropp. Dessa moment får de istället utbildning i när de är klara sjuksköterskor. Därför utgjordes praktiken i London av mer observation än hemma. Min uppfattning är att vi i Sverige uppmuntras att öva på dessa moment så mycket vi bara kan under utbildningen. I England väljer även studenterna inriktning redan från början – antingen ”adult nursing”, ”childrens nurse” eller ”psychiatric nurse”. Det finns inte en ren sjuksköterskeutbildning som i Sverige.

Var det något annat som förvånade dig?

– På akuten bär alla olika färger utifrån roll, undersköterskor har en färg och läkare en annan. Sjuksköterskor delas också in i olika färger utifrån utbildning och studenterna har även de en egen uniform. Ganska förvirrande för patienterna! I Sverige har vi ju en tydlig skylt som berättar om du är läkare, sjuksköterska och så vidare.

– Det faktum att du själv var ansvarig för att tvätta din jobbuniform hemma förvånade mig också. Det tyckte jag var rätt märkligt ur hygiensynpunkt. 

Har du några tips till någon som ska iväg på utbyte? 

– Åk! Var inställd på att det är utmanande, men ge dig själv utrymme att tycka det ibland. Vill du åka på utbyte är det klart värt de obekväma, jobbiga stunderna för alla fina erfarenheter du erhåller under ett utbyte. 

Är det något annat du vill lägga till?

– Ta chansen att upptäcka en ny stad, utvecklas som person och få ett annat perspektiv på vården. 

Namn: Johanna Eberhardt
Ålder: 30 år
Gör: Jobbar på en canceravdelning vid Nya Karolinska Solna