”Jag gjorde utbytesstudier i Japan – mitt drömresmål sedan länge”

Det var fram för allt möjligheten till utbytesstudier som lockade Julia Trygg till Sjuksköterskeprogrammet vid Röda Korsets Högskola. Här berättar hon om sin efterlängtade, och mycket uppskattade, praktik i Tokyo under kursen "Global Nursing".

Hej Julia, vad har du pluggat och vilka utbyten har du gjort?

– Jag läste Sjuksköterskeprogrammet och tog examen i juni 2020. Jag valde faktiskt Röda Korsets Högskola just på grund av möjligheten till utbytesstudier – och jag är så glad att jag fick chansen att göra det. Jag åkte till Tanzania termin fyra under kursen "Kvinnor och barns hälsa" och till Japan termin fem under kursen "Global Nursing".

”När antagningen öppnade inför Japan-utbytet filade jag hårt på min ansökan, höll tummarna och blev antagen!”

Kan du berätta lite om din praktik i Tokyo?

– Jag åkte till Tokyo, ett drömresmål jag haft länge, och gjorde praktik under två veckor. När jag funderade på att söka till sjuksköterskeprogrammet berättade en bekant, som gått på Röda Korsets Högskola några år tidigare, att hon hade gjort ett utbyte till Japan. Det lät så roligt och jag kände direkt att jag måste göra samma sak. Så när antagningen öppnade inför Japan-utbytet filade jag hårt på min ansökan, höll tummarna – och jag blev antagen!

Väl på plats, hur kunde en vanlig dag se ut?

– Vi behövde ta tempen på oss själva varje morgon, för att säkerställa att vi inte var sjuka. Observera att detta var innan corona, men det var ändå stor försiktighet kring smittspridning. Vi promenerade antingen till skolan eller sjukhuset, det varierade lite. Om vi var i skolan hängde vi med på de andra elevernas lektioner. På sjukhuset fick vi skugga sjuksköterskor eller barnmorskor. Vi hade alltid med oss en lärare från skolan som kunde översätta till engelska. Vissa dagar var även våra fadderstudenter med på sjukhuset. 

– Det var dock väldigt få praktiska moment på sjukhuset. Istället fick vi öva på Kliniskt träningscenter (KTC) som hade väldigt avancerad teknik. De hade exempelvis en ultraljudssimulator där vi fick öva på att se vad som är vad på fostret i magen. Det fanns även en gravid docka där innehållet i magen kunde bytas ut för att representera storleken på foster i olika veckor.

Vilken var den största utmaningen?

– Språket var en stor utmaning. Men samtidigt löste det sig alltid och det är imponerande hur mycket man kan läsa av genom kroppsspråk. När vi var i skolan hade de anpassat undervisningen till engelska så att vi kunde inkluderas. Till exempel höll barnmorskestudenterna i ett seminarium med rollspel som skildrade en förlossningsberättelse från start till slut. 

Vad var mest inspirerande?

– Mest inspirerande var att se hur sjuksköterskans bemötande kan skilja sig åt i en annan kultur. En skillnad var den japanska sjuksköterskans sätt att visa respekt gentemot patienten, till exempel genom att buga som hälsning och tilltala patienten med ett mycket artigt och formellt språk.

”I Japan visar sjuksköterskan respekt gentemot patienten genom att buga som hälsning och använda ett mycket artigt och formellt språk”

Fanns det andra skillnader mot att jobba med vård i Sverige? 

– Det japanska lärandesättet är influerat av ett hierarkiskt synsätt, där sjuksköterskestudenten är begränsad i sin möjlighet att lyfta frågor och reflektera med sin handledare och istället får samla sina frågor till de reflektionstillfällen skolan ordnar. Till skillnad mot i Sverige där man som student i princip alltid kan ha en öppen diskussion och ställa frågor direkt till sin handledare.

Har du några tips till någon som funderar på att åka iväg på utbyte?

– Spara undan lite pengar till att göra saker på plats. Hur mycket som behövs beror såklart på vart du ska åka men det är så värdefullt att passa på att göra utflykter och så vidare.  

Är det något annat du vill lägga till?

– Ett tips till den som ska åka på utlandsstudier är att skriva dagbok! Jag hade en privat blogg under Tokyoresan, som vänner och familj kunde läsa. Jag såg till att skriva ner tankar och händelser från dagen varje kväll, oavsett hur trött jag var. Det är jag så tacksam för nu, för det är så himla roligt att gå tillbaka och läsa i efterhand. Även om jag har väldigt många minnen från resan är det lätt att glömma detaljer och vardagsiakttagelser.

Namn: Julia Trygg

Ålder: 27 år

Gör: Arbetar som sjuksköterska på Sabbatsbergsgeriatriken