”Jag pratar om fysiologi jämt – det går inte att låta bli”
Miguel Diaz är doktor i fysiologi och ägnar sin tid åt att undervisa sjuksköterskestudenter och forska vid Röda Korsets Högskola. Han är ursprungligen från Colombia men har mestadels bott på andra platser i världen, exempelvis England, Brasilien, USA och Belgien. Sedan tre år är han bosatt i Sverige och arbetar som forskare och lektor vid Röda Korsets Högskola.
– Jag började på Röda Korsets Högskola precis efter att jag flyttat till Sverige. Jag sökte mig hit eftersom jag uppskattar högskolans värdegrund och roll i vårdsystemet, berättar Miguel.
Miguel har också en doktorsexamen i genetik och biokemi. Om du samtalar med Miguel tar det inte lång tid innan du märker att ämnet fysiologi är hans passion i livet. Han berättar att han både läser och pratar om fysiologi hela tiden och jämt.
– Människor är otroligt sofistikerade och komplicerade på en cellulär nivå. Min drivkraft ligger i att försöka förstå vad som händer i kroppen när vi är ledsna, lyckliga, kära, hungriga arga, rädda och så vidare.
Forskning och undervisning i perfekt symbios
Miguels forskningstema är stress och här studerar han de biologiska mekanismerna som sätts igång som en konsekvens av negativa upplevelser eller känslor. Han intresserar sig för parallellen mellan dessa känslor och de hormoner och molekyler som cirkulerar i kroppen.
– När det gäller stress studerar jag de biologiska mekanismerna som sätts igång som en konsekvens av negativa upplevelser eller känslor. Det finns en parallell mellan dessa känslor och de hormoner och molekyler som cirkulerar i kroppen. Det intresserar mig.
– Miguel Diaz, doktor i fysiologiJag är väldigt glad över att få ägna mig åt något jag tycker så mycket om.
Miguel tycker att det är jättebra att kunna kombinera forskning med undervisning. Kontakten med studenterna är det absolut roligaste i arbetet på Röda Korset Högskola menar han.
– Jag har forskat mycket fram till idag så nu njuter jag av att även kunna fokusera på min undervisning. När du forskar rör du dig nästan uteslutande i akademiska kretsar och det tycker jag om men det finns ingen koppling till praktiken. Här kan jag göra både och. Vi kan därför se en direkt koppling mellan forskning till praktiken i vårdsystemet.
Njuter av studenternas framsteg och reflektioner
Miguel undervisar i anatomi och fysiolog, det vill säga förhållandet mellan form och funktion. Varför ser händerna, hjärnan och hjärtat ut som de gör till exempel? Varför är det viktigt med en viss form för att nå en viss funktion? Genom modulerna diskuterar Miguel och studenterna bland annat varför vi svettas, kissar, fryser, blir kära, arga, hungriga och hur vi kommer ihåg saker.
– Det finns inte så många sammanhang där du kan prata om fysiologi i detalj. Så när jag får göra det framför studenterna, och samtidigt se framstegen de gör inom vetenskap och inom fysiologi, känns det väldigt bra, säger Miguel och fortsätter:
– När studenterna börjar att dra paralleller mellan det vi går igenom och det som händer i deras kroppar då kan vi ha väldigt intressanta och lärorika diskussioner.
Behov av reflektion, tid och misslyckande
Den stora utmaningen, menar Miguel, är att förmedla behovet av reflektion, tid och misslyckande. Anatomi och fysiologi är svåra ämnen som tar tid att lära sig, vilket kan vara frustrerande.
– Vi lever i ett samhälle med ständig och omedelbar tillgång till information. Vi förväntar oss också att få lösningen på våra behov ganska snart och helst nu. Lärande är dock en långsam process med uppgångar och nedgångar. Det kan vara frustrerande men det är som det ska, säger Miguel och avslutar:
– Det är här på högskolan man ska testa och misslyckas. Det är här man ska kalibrera sig. Då går man sen vidare till ett vårdsystem som är tryggt med kompetenta sjuksköterskor. Men det händer inte om man inte först vågar misslyckas här på campus.
